Det snöar lite, duggsnöar. Vintern närmar sig, 2009 börjar faktiskt gå mot sitt slut och jag tänker, vad hände? Det har hänt så mycket det här året. Jag har tagit studenten, brutit upp från ett långt förhållande, flyttat till ett annat land och fyllt värdelösa 19 år. Mitt liv har ändrats så mycket på så kort tid. Den 4 Juli sa jag hejdå till mitt gamla liv och tvingades in i ett nytt. Först var jag i någon dvala där jag bara ville tillbaka, tillbaka till trygghet och gamla mönster. Jag tyckte att det var mycket lättare att leva ett halvt liv där självömkan var min bästa vän och klumpen i magen gjorde mig mätt. Då trodde jag faktiskt inte att man kunde bli helt lycklig. Jag tänkte att det är väl så här det är att leva. Att vara orolig, att ha ångest och känna att något är fel, att brista i gråt och känna nu får det fan vara nog men inte våga göra något åt det. Efter någon månad kände jag mig som en ny människa, inget kunde längre stoppa mig, det var dags att börja leva, på riktigt! Jag har ändrat mitt tankesätt, gått vidare och lärt mig så mycket på vägen. Det finns såklart fortfarande stunder då jag tycker fruktansvärt synd om mig själv, känner mig ensam, men jag fastnar inte längre och det är väldigt viktigt. Jag kan i bland känna att jag inte har någon riktig grund  mitt liv, det är något som jag bygger på för var dag som går. Jag blir starkare, stabilare och mer Céline. Jag är ju fortfarande jag, oroar mig och stressar upp mig för småsaker, tänker alldeles för mycket på allt och alla och blir lätt deppig (men lika snabbt glad igen). 

2009 har hittills varit otroligt lärorikt och jag ångrar inget, klandrar ingen, utan ser bara framåt mot nya äventyr. Det blir göy!