Varje gång. Varje gång jag ser the notebook så blir jag lika jäkla kärlekskrank. Vad är det med denna film? Typiskt att jag måste sätta på den en lördag eftermiddag när jag är lite sliten och ensam hemma i lägenheten. Såklart ska jag lägga mig i soffan med en filt över mig och småböla lite då och då. If you´re a bird I´m a bird.. SERIÖST, finns det såna killar på riktigt? Finns sådan kärlek på riktigt? Jag vill hoppa in i datorskärmen, putta bort vackra Rachel Mc Adams och kasta mig i famnen på Ryan Gosling och kyssa honom ljuvt. Det vill jag göra. Vart finns du min Noah? 

Nej nu måste jag få tankarna på andra håll. Det får bli en promenad och sedan matlagning. Jag ska äta något riktigt jäkla gott här i min ensamhet. Jag ska prata högt för mig själv (á la Linn) och berömma mig själv för hur duktig jag är på att laga mat, i brist på annat folk som gör det liksom. Det känns faktiskt lite wierd att vara själv i Oslo en lördagkväll. Lina slutar jobba vid elvatiden och då blir det nog en öl ute på byn och innan det så blir det guitarhero hos Ola och gänget, precis som i går. 

Om du någon gång behöver lite uppmuntran, typ ben & jerrys cookie daugh eller något liknande fast inte har det hemma, då har jag en perfekt liten efterrätt, en tröstklubba. Smält lite smör i micron och blanda sedan ner socker, havregryn och mjöl. Det blir som smuldeg och är skitgott att bara äta som det är. Jag var tvungen att pausa filmen innan sista scenen och blanda i ordning lite för att det inte skulle kännas så ensamt. Haha jag behöver nog lite sällskap, men först, mat!