Usch vad tråkigt och ensamt det blev. Linn och Klara har flytt landet och Lina jobbar sent i dag så jag är alldeles ensam. Jag brukar annars tycka att det är skönt att vara själv, man kan sjunga högt så att det skallrar i våran "takkrona", breda ut sig i soffan och bara softa i tystnad och ro. Men det är bara för en stund man vill vara ensam, det blir lätt långtråkigt och jag känner ju inte så många här i Oslo än så det blir att man hänger hemma om man inte orkar ta en promenad typ. Nu sitter jag och har kokat mig en kopp té och värmer en chokaldbolle i ugnen (vi får fixa flera linn) och tänkte dra en filt över mig och bara mysa.

När jag bara har mig själv så kommer tankar, en massa tankar och känslor. Som ett vågskvalp väller de över mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag är upprymd för att jag ska hem, lite stressad (ingen aning varför) och lite sugen på att gråta (vet inte riktigt varför där heller faktiskt). PMS är nog en bra förklaring så i stället för att grunna över varför jag grunnar och känner så skyller vi på det.

Vackert, den går om och om igen:

http://www.youtube.com/watch?v=HMrqBldlqzA