Det känns lite tungt. Jag är inte alls sugen på att jobba. Att gå upp råtidigt och ha ångest för att man sovit för lite och sedan när man är ledig vara alldeles för trött för att hitta på något roligt. Jag skulle faktiskt vilja vara hemma i bushen hos familjen ett tag till, bara få vila och bara vara. Men nu är läget som det är, jag har väl bara en dålig dag. Man ser hela tiden framemot när man får åka hem. Ljuspunkterna är när man ska åka till Sverige och veckorna som går i mellan har liksom inget värde. Det är lite tråkigt att jag inte bara kan leva här och nu och slippa sätta upp hållpunkter. Jag måste börja göra saker som jag tycker är roligt här och inte bara gå hem efter jobbet och sova som jag gjort i dag för det blir bara deppigt. 

Helgen som varit har varit väldigt kul men den gick alldeles för kort och jag hann inte riktigt träffa alla som jag ville. Höjdpunkten var nog när jag och Linn åkte kollektivtrafiken i Arvikacity. Det börjar med att Linn får bussen att vänta på mig lördagmorgon helt utan problem. Våran busschaufför, Gun-britt blev genast våran bästa vän och när vi tog bussen in till stan igen för en runda på marknaden så stannar vi plötsligt på torget med bussen och vi står där ett bra tag. Tillslut stänger Gun-britt av motorn och frågar: Det är ingen av er som har bråttom eller? Varpå vi svarar nej. Då svarar hon efter en liten stund; Nä för di ä å köper kokosböller te mä vöttö. Jag och Linn kollar på varandra och viker och sedan av gapflabb. Bussen var redan försenad 20 minuter redan och så sitter vi och väntar på Gun-britts son som är och köper (de traditionsenliga) kokosbullarna. Att komma från en storstad där man knappt stannar när någon springer över vägen eller bryr sig om någon förtvivlat springer efter bussen när man kommer några sekunde försent till att chilla med Gun-Britt, helt UNDERBART! 

För er som inte vet har jag färgat och klippt håret, jag är numera brunett och tror väl att jag trivs även om det känns väldigt konstigt att se sig i spegeln. Jag kan ju inte ladda upp fler bilder så det blir ingen bild, inte i dag i alla fall. 

Nu går jag snart och lägger mig, jag behöver sömn, vakna upp som en gladare människa. För nu är jag inte alls glad. Nu tänker jag alldeles för mycket, mitt gamla liv gör sig påmind och jag hatar det.