Jag är inte stabil. Jag mår inte dåligt men jag mår inte bra. Jag är inte ledsen men inte heller speciellt glad. Det som om jag svävar en bit över marken, inte riktigt landar någonstans. När jag är i Oslo längtar jag hem, att bara få ta det lugnt hemma och slippa tänka på något men när jag kommer hem så känner jag mig stressad. Det är så många jag vill träffa och så mycket jag vill hinna göra. När det är dags för att ta tåget hem till Oslo så känner man bara för att stanna kvar. Nu när jag sitter här uppkrupen i fåtöljen med Linn och Klara så känns det ju faktiskt riktigt bra ändå. Jag behöver lära mig att ta en dag i taget och inte tänka så jäkla mycket. Lättare sagt än gjort men jag ska i alla fall försöka. Ett liv där man mår lite mitt i mellan är inget för mig. Jag vill vara lycklig i min vardag och det ska jag bli!

Helgen lider mot sitt slut och jag känner mig inte alls utvilad. Det har varit en bra helg men som alla andra gick den alldeles för fort. I fredags blev det röj hemma hos Ican som jag saknat så mycket. Vi började soft med pizza och gick sedan på hennes bag-in-box tillsammans med Linn. Fredrik, Pettson och Olle kom också för bi och vi dansade och pratade. Discokollektivet blev nästa hållplats innan jag och Linn tog taxin hem till henne. För er som känner Linn vet ni hur dryg hon blir efter ett glas eller två. Hon säger saker innan hon tänkt (även om hon tänkt igenom det och tycker det verkar som en dålig idé så säger hon det ändå) och är inte rädd för att trampa på någons tå. Lite jobbigt i bland kanske men oftast väldigt underhållande så länge man själv inte får någon kommentar när man vänder ryggen åt. På väg hem till Linn i taxin så skulle hon förklara vägen. Det kom ut i följande mening: Kötta höger här framme in i köttgrötta.. Varpå taxichauffören svarar; Men vad säger ni? (blanda inte in mig i det här tänkte jag då). Jag dör lite av skrattet som jag försöker kväva och slänger mig ur taxin direkt när den stannat. Linn tänkte att han inte skulle fatta vad hon menade, vilket jag inte kan förstå, men kul var det i alla fall. Vi tog oss en macka och skrattade åt Arvika Nyheters notiser. "Bil bucklad av ett äpple" snodde första platsen framför näsan på "Kläder stulna ur tvättstuga". Det säger ganska mycket om hur stor en stad om man läser dess lokaltidning. 

Nu sitter jag och är sjukt trött eftersom jag var uppe tidigt och sjöng i kyrkan tillsammans med Joëlle. Det är så kul att sjunga med min syster för hon är så duktig och vi känner varandra så bra så vi blir lätt synkade. 

Det kommer nog ett senare inlägg om en massa annat som jag har i huvudet men nu vill jag spendera mina sista timmar i Sverige på ett bättre sätt än framför datorn.