Det är konstigt hur det är. Jag har känt mig allmänt nere i dag utan någon speciell anledning- Förut när jag satt vid datorn så lyssnade jag på olika amazing grace tolkningar. På vägen in till stan så säger pappa när vi åker förbi ingestrand: Det känns konstigt att åka förbi här just idag. Då kommer jag på det. Det är exakt två år sedan min älskade Bompa, farfar, dog. Han somnade in vid ratten precis vid ingestrand. Jag sjöng amazing grace på hans begravning och det känns som om jag känt att det varit något fast jag inte visste det. När jag kom in till stan grät jag i Emils famn, det är så fruktansvärt skönt att gråta och det känns som om det var något som vilade på mina axlar och gjorde mig nedstämd. Nu är jag inte ledsen eller nere. Jag är glad över att ha så vackra människor omkring mig.

Saknad är hemskt och vackert, den river och smeker på samma gång. Den påminner, väcker minnen som gör att man blir varm inombords men kan också göra nätter sömnlösa.

En låt till Bompa

http://www.youtube.com/watch?v=Da31ut3cdWk

Tröttheten slog mig i huvudet med en stekpanna. Så det känns faktiskt inte som jag behöver göra något mer vettigt i dag. Klasskampen går som på räls för våran klass eftersom det inte är någon annan som kör på utklädningstemat den här veckan, dagens tema gick som smort. vi hade demonstration och vackra kläder!

Nu ska jag in till stan, skriver när jag är där istället!  

REGN. Det var det sista man kunde tänka sig i går när man låg på ingestrand, tog sitt första dopp och solade järnet. Det kändes verkligen som sommar och jag vande mig vid det snabbt. Men i dag är det regn och grått. Gött vääär!

Snart ska jag gå till skolan och vara hippie, återigen klasskampen. Vi ska även springa nakna men jag vill inte det så jag är med som moraliskt stöd. Efter det drar klassen till musikskolan och repar inför faddergalan som är på torsdag kl 19.00 (AKM).

Hoppas att det vänder till studenten, jag vill ha en solig student! Nästa vecka smäller det!