Ner till botten. Så känner jag just nu. Jag har hört flera gånger att jag är stark och tar hela den här grejen bra men när det bara , helt plötsligt, kommer över mig som en våg så känner jag mig verkligen inte alls sådär cool, stark och självständig som jag kanske verkar. Bara liten, svag, hopplös och ensam. 

Jag vill inte mera, jag orkar inte mera men det är faktiskt riktigt svårt. Att bara släppa taget, jag som hatar att släppa taget.

Släpp all kontroll, låt allt falla. Tänk bortom allt som gör dig svag och se i stället styrkorna, de som är äkta och de som vill dig väl. Glöm inte bort det vackra, glöm inte att se det vackra i dig. Det finns en tid för kärlek, skratt och lycka, och den kommer. Så skynda inte, älta inte och framför allt, klandra inte dig själv. Allt blir bra. Jag tror verkligen på det så det borde du också göra. 

- Ett litet pepptalk från mig till mig.  

Tomheten. Det är det värsta. När man går runt och väntar på ett sms eller att någon ska ringa. Man vill ha den där uppmärksamheten som man är van vid och när man inte får den blir man frustrerad. För att bota den så kanske man ringer eller skickar sms till fel person. Till den som man egentligen inte borde, men man kan ju inte låta bli. Konstigt, kanske självdestruktivt men mest utav allt bara konstigt. 

Uppmärksamhet är speciellt. Det räcker liksom inte att man är nöjd med sig själv utan man vill få bekräftat av andra så att man kan vara nöjd med sig själv. Eller så är man kanske inte riktigt nöjd mig sig själv eller sin tillvaro. Något måste ju saknas om man hela tiden måste få bekräftelse av andra. Samtidigt så är jag helt säker på att alla måste få sin dos uppmärksamhet, varför skulle annars så många vilja bli kända, rockstjärna, fotbollsproffs eller något annat yrke där man ständigt är i rampljuset. 

Jag börjar kanske förstå lite varför folk som har haft ett förhållande gärna går in i ett nytt snabbt därefter. Närheten blir en drog och just nu har jag abstinens. GE MIG EN KRAM, kände jag lite spontant och hoppas att den kommentaren tas rätt.  

Jag är sugen på FEST. Det var ju meningen att jag skulle ut i går men det blev ju inte av så jag känner att jag måste ta igen det. Onsdag brukar vara en bra dag att gå på bryggan. Det kanske man ska köra på.

Här ligger man ute på altanen i bikini och vattenspruta. Men ingen sol! Det börjar kyla på och jag vet att jag snart måste gå in för att ta på mig något varmare men just nu vill jag bara ligga här och lyssna på Alex Schulman sommarprat och njuta av att man har en ledig vecka framför sig. Dock har jag mycket som måste fixas i veckan så jag kommer ha fullt upp ändå.

I går var den värsta dagen på länge. Jag var ju på kräftskiva fredagkväll och drack alkohol, inte värst mycket men nog för att min mage skulle krascha dagen efter och resultera i att jag spydde på jobbet två gånger och mådde så dåligt att jag trodde jag skulle dö. Inte en enda matbit ville vara kvar i lilla magen och det gjorde mig ännu mera svag och miserabel. Nu i efterhand är jag rätt stolt över mig själv som faktiskt jobbade de där fem timmarna (med 100% ob). Jag kände liksom att det var min sista dag så det var lika bra att bita i hop.

Jag har en sjukt vek kropp, blir sjuk lätt och mår dåligt ofta. Tråkigt, jobbigt och frustrerande men det är väl bara att lära sig att jag inte tål att vara onyttig och sova dåligt. Ännu mer tråkigt.

Tog nyss en paus i mitt skrivande och åt lunch, blåbärspannkaka som jag varit sugen på så länge! Har även tagit en paus i Alex Schulmans sommarprat och lyssnar i stället på Anders Lundin. Det är så skönt att lyssna på andra när de berättar historier och anekdoter. Skönt att få komma in och hälsa på i någon annans liv för en stund.  

Tänk om man själv fick förfrågan att vara sommarpratare (ja jag vet att jag inte är känd och jag aldrig skulle bli tillfrågad men vi leker med tanken). Vad skulle  man då berätta om? Vad är det som är så speciellt med mitt liv som är värt att berätta för andra? Det finns säkert oändligt många historier i mitt liv som andra skulle bli berörda, glada eller kanske ledsna av men att komma på vilka är ju hur svårt som helst. 

Ett litet för sent grattis vill jag också vända till min kära Linn, underbar vän och nu även sambo, som fyllde 19 år i går. Vi åt god och mysig fika hos henne tillsammans med vänner och 1000 mygg innan det var dags för mig att åka hem (var då fortfarande illamående och kände att jag var tvungen att skippa ännu en partykväll). 

Det kommer bli ännu en dag i solsken. Synd bara att jag måste vara inne hela dagen. Känns lite bittert måste jag säga. MEN det är bara att bita i hop för i morrn är det sista dagen och sen är jag ledig i en hel vecka!

Ta vara på dagen ni som kan, den har inte kommit för att vi ska sitta inne och uggla, så stäng av datorn och götta er i sola!

I kväll blir det kräftskiva, gött!

übergammal bild, 2005.

Jag ser ut som en kräfta i ansiktet, äntligen känns det att det är sommar!

Jag började min dag på ett underbart sätt. Vi tog våran katamaran och åkte i väg mot stan eftersom jag skulle börja jobba två. Att vara ute på sjön är verkligen en frihetskänsla av de bästa slag! Jag låg i solen hela tiden, jag menar man vet inte hur länge solen är framme och jag ska ju ändå jobba i morrn HELA dagen (8.00-19.00)och även på lördag. Vi åt pastasallad innan det var dags för ICA och jag kände mig nöjd över att ha gjort något meningsfullt med dagen innan jobbet.

Nu i kväll satt vi återigen på våran mysiga båt och grillade tillsammans med Göran och Inglis. Det blev ett glas rosé och mycket skratt när Göran drog i gång, haha går inte riktigt att förklara hur han är men man kan säga att han säger det han tänker (inga barnvänliga tankar).

Jag borde verkligen sova eftersom jag har monsterpasset i morrn men känner att jag måste få min dagliga dos av cybervärlden först.

Just nu känner jag mig glad, tillfredställd på något sätt . Kanske för att jag grät i går. Inga jobbiga svidande tårar som jag försökte hindra för att tränga fram, nej, mer tårar som bara kom och gick och drog med sig det jobbiga bort. Jag vet inte om jag ska kalla det skadegläde, eller kanske lättnad men jag blir glad av att höra att du är ledsen och ångerfull, på riktigt. Egentligen är det helt ovesäntligt men en del av mig blir ändå glad att något faktiskt var sant. Man får liksom gôtte säj litte it. Så dagens visdomsord är: GRÅT. GRINA. BÖLA. Stora som små floder men vill det ut så släpp på det. Folk går ju inte håller sig i månader när de är kissnödiga så varför ska man göra det när det handlar om gråt? Helt onödigt, energikrävande som bara fan och man mår ändå bara crap av det.

Puss godnatt nu måste jag verkligen sova, jöbbigt.

Nu har jag lugnat ner mig.

I dag var en bra dag då vi flyttade saker till Oslo. Det kommer bli så kul att flytta i hop med Linn, Klara och Lina. Helt sjukt trångt kommer vi ha det och jag kommer hinna få panik på alla många gånger men FAN VAD KUL VI KOMMER HA! Jag känner verkligen att jag längtar tills alla bor i oslo och har kommit in i sina jobb så att man kan utforska staden och se vad den har att bjuda mer än massvis med grönsaksstånd och somalier (helt sjukt i dag, var vi verkligen i norge?). Den enda jobbiga känslan är jobb just nu. Jag fick ett jobb i dag på RIMI men det är ingen fast anställning utan de skulle typ ringa när de behövde mig och det känns inte helt ok så jag ska söka som fan nu den här veckan och nästa! Bara man lägger ner sig lite så går det och jag har verkligen inte gjort det än. Dumt kanske men jag har varit sjuk och haft andra saker på min lilla hjärna. Trögstartad men när jag väl är i gång kan ingen stoppa mig!

Fick ett ryck nu efter middagen, som var grillad fläskkarré och couscoussallad, och sorterade mina saker från min förra lägenhet så äntligen har jag fått lite struktur på min vardag. '

Jag känner att min blogg saknar ett djup, en dragningskraft. Jag har ju så mycket tankar om saker spm jag inte skriver om. Jag kanske borde börja med dagens ord, eller veckans ord där jag skriver om saker, stora som små som kanske inte direkt handlar om mig men ämnen som berör mig eller något annat intressant. Ja vi får se hur det blir med det men nu blir det i alla fall dagens ord:

Tårar. Hjälplöshet. Undran. Ångran. Förtvivlan. Allt från ett svek. Jag känner igen mig och börjar fundera. Så många som gör misstag, onödiga misstag som bara ångras och som splittar. Jag har svårt att förstå alla dessa "misstag" som görs. Jag blir lite illa till mods när jag tänker på det. Ingen ilska, mer att jag inte riktigt kan förstå varför så många gör sig själva illa och samtidigt drabba andra, helt i onödan. Om jag bara hade tänkt steget längre, men så fungerar vi ju inte. Det är så många olika saker jag tänker på just nu, inte en utan massor av dumma onödiga, taskiga handlingar som vi människor i bland gör. Lögner, svek och andra saker som man senare kommer att ångra. Att man inte hörde av sig bättre och träffades när man hade chansen. Att man inte sa i från när det inte kändes rätt. Att man inte lyssnade på sitt inre för att man var rädd för en bitter sanning.

Varför är vi människor så dumma? Varför använder vi hjärna när det behövs ett hjärta och bara ett hjärta när hjärnan borde vara med och ta plats? Om dessa två kunde samarbeta lite mer tillsammans tror jag att färre människor skulle göra färre misstag, dessa fruktansvärt onödiga misstag.

Eller vad tycker du?

.. skriver jag strax om när jag stillat min ilska.. +#%¤()¤#=%#?=#)"#=)(%=)(#"`?#¤=?%=)¤&=)(/"=#¤)?"=&`#?=!=#%)(#¤)="#¤`¤&#=¤)#... Puhh mycket bättre. Skrev än en gång ett inlägg och än en gång så sparades det inte.