Jag måste sova. Det är nog det vettigaste draget i kväll. Jag vill sova länge, som ett barn. Jag vill vakna utvilad och känna lust till livet. Jag är inte otroligt depp, jag är otroligt trött på att vara trött. Godnatt.

Jag har ont i magen. Det gör mig hängig och sur. Det kniper och vill inte ge sig. Jag har prövat nyttig yoghurttallrik med massa gott i och en grov macka så att min lille mage får något annat att tänka på. Det började förut när jag var och tränade. Jag sprang en halvtimme på rullbandet och när jag körde nervarvning så började jag må riktigt illa. Det är väl bara jag som är otränad och trött. Det har ju blivit lite sömn den här veckan eftersom jag och Linn kört biomaraton. I går såg vi flickan som lekte med elden. Jag har ju inte läst böckerna så jag kan inte jämföra med dom men jag gillar filmerna, dock tycker jag nog att den första filmen var bättre. 

Dagarna rullar på, det funkar, ganska bra faktiskt. Jag har nog kommit på varför jag går runt och känner mig i obalans, stressad över något. Jag känner att jag redan vill ha jobbat ihop pengar så att jag får komma ut i världen och sedan börja plugga. Jag känner ett sug efter att få läsa igen och jag vill liksom passa på innan jag tappar lusten. Det är inte det att jag inte trivs med livet jag har nu men jag längtar efter något annat. Gräset är alltid grönare på andra sidan och när jag sitter där i skolbänken och pluggar in sånt som känns ovärt så kanske jag längtar tillbaka till oslo och jobb, men bara kanske. Nej, jag trivs här, det gör jag verkligen men man räknar ju dagarna (hur många månader det är kvar innan jag kan säga upp mig och åka hem till sverige igen) av en anledning. 

Snälla oslo visa mig att du är en vacker stada med mycket att erbjuda

Och varför slutar det sedan att banka? Livet har sin stilla gång och medför sig smärta och lycka av alla de slag. Människor kommer och människor går men stannar för alltid i hjärtat, i minnena, alla de vackra stunder som man är så tacksam för att man fick uppleva tillsammans. Att förlora någon nära är aldrig lätt, hur medveten och beredd man än är. Döden är så oviss och overklig för oss människor så det hjälper inte hur många gånger den susar förbi, hur dramatiskt eller hur stillsamt det än är, det är alltid en chock. Döden är kanske inte vacker men den är stilla och fridfull. Den för med sig kärlek kärlek till den själ som flugit sin kos, och påminner oss om att leva, fullt ut. Den säger att vi ska ta hand om de som vi håller nära, ångra inget, men gör heller inget du senare kommer att ångra för det är livet för kort för. 

Jag har glömt att berätta om min mysiga kväll igår. Det började med att jag lagade mig godaste maten på länge. Det blev älgbiffar i grädd och löksås med potatis, kokta morötter och hemmagjord lingonsylt, riktig mormorsmat! Jag och Linn avnjöt den innan det var dags att dra iväg. Linn har nämligen  fått massa biobiljetter som går ut i morgon så vi är "tvungna" att utnyttja dom nu de sista dagarna. I går gick vi därför på Inglorius basterds på Colosseum (som förövrigt är världens största THX-bio, vad det nu är). En riktigt bra film och rekommenderas varmt! Jag och Linn gick leende hem från bion.

I kväll kanske det också blir Kino (bio på norska) och då ska vi se Flickan som lekte med elden. Jag gillade Män som hatar kvinnor väldigt mycket och hoppas att denna håller samma nivå. 

I dag är jag trött, det blev sent i säng i går och jag känner av direkt när jag sovit någon timme för lite. Om jag vaknar till liv blir det snart träning annars ska jag bara slappa.

Recept på Célines älgbiffar, lätt som en plätt!

Till ca 2-3 personer:

200 g älgfärs (går även bra med annan färs) 

2-3 tsk salt

ca 1 tsk svartpeppar

timjan efter önskad smak

en skvätt grädde

Till såsen:

 1,5- 2 dl matlagningsgrädde

1 gullök

Kötta ihop alla ingredienserna och börja sedan rulla bollar som du sedan plattar ut med händerna. Tips! Om man blöter handflatorna innan man rullar så blir det inte lika kletigt. Stek pannbiffarna i stekpannan på ganska hög värme, tillsätt löken som blivit skuren i klyftor. Låt pannbiffarna få en gyllenbrun färg och tillsätt sedan grädden. Om man, som jag, har kryddat köttfärsen ordentligt så behöver man faktiskt inte krydda såsen, den tar smak av det som redan är i pannan. Det enda jag gjorde var att strö över lite mer timjan. Servera med potatis, någon god grönsak och lingonsylt. Lätt, snabbt och otroligt gott! 

Det här kan inte vara nyttigt. Att vara uppe så här tidigt på morgonen måste ju vara ohälsosamt. Jag har inte så svårt för att komma upp på morgonen men det är inte kul att gå upp när det är becksvart ute, staden sover och resten av mina sambos snarkar gott. Jag skulle göra ganska mycket för att få krypa tillbaka under täcket men icke. Nu blir det promenad till jobbet och ännu en dag på ICA när pilestredet park. This sucks a little bit. 

Det bara stiger i dag. Jag hade en helvetisk morgon. Inte för att det hände något speciellt som var jobbigt, utan det var känslan när jag vaknade som var hemsk. Det händer för alla någon gång, kanske varje dag för vissa. Man vaknar och vill gå upp så lite så att man nästan gör vad som helst för att få ligga kvar. Jag ville verkligen INTE gå till jobbet, usch och fy, men med min enorma självdisciplin så masade jag mig ner från sovloftet och valde att ge denna dag en chans ändå. Och tur var väl det för nu känns det mycket bättre. Visst, det var inte min bästa dag på jobbet men både Klara och Lina kom och hälsade på så det lättade upp betydligt. Efter jobbet blev det chill en stund innan det var dags för SATSafro. Jag har bestämt mig för att testa på lite pass eftersom jag mest går i gymmet annars. Det är sjukt härligt att stå i en nersläckt sal och skaka hela kroppen till afrikanska rytmer. Svetten stänkte på mig och träffade säkert då och då min dansgranne, det är träning det! Nu blir det matlagning, jag funderar på att köra på stort och göratvå olika matträtter så att jag har matlådor några dagar framöver. Den maten jag ska göra till middag i kväll blir i alla fall älgbiffar (fått älgfärs av mormor och morfar) med pepprig kantarellstuvning och potatis, sweet!   

Jag är inte stabil. Jag mår inte dåligt men jag mår inte bra. Jag är inte ledsen men inte heller speciellt glad. Det som om jag svävar en bit över marken, inte riktigt landar någonstans. När jag är i Oslo längtar jag hem, att bara få ta det lugnt hemma och slippa tänka på något men när jag kommer hem så känner jag mig stressad. Det är så många jag vill träffa och så mycket jag vill hinna göra. När det är dags för att ta tåget hem till Oslo så känner man bara för att stanna kvar. Nu när jag sitter här uppkrupen i fåtöljen med Linn och Klara så känns det ju faktiskt riktigt bra ändå. Jag behöver lära mig att ta en dag i taget och inte tänka så jäkla mycket. Lättare sagt än gjort men jag ska i alla fall försöka. Ett liv där man mår lite mitt i mellan är inget för mig. Jag vill vara lycklig i min vardag och det ska jag bli!

Helgen lider mot sitt slut och jag känner mig inte alls utvilad. Det har varit en bra helg men som alla andra gick den alldeles för fort. I fredags blev det röj hemma hos Ican som jag saknat så mycket. Vi började soft med pizza och gick sedan på hennes bag-in-box tillsammans med Linn. Fredrik, Pettson och Olle kom också för bi och vi dansade och pratade. Discokollektivet blev nästa hållplats innan jag och Linn tog taxin hem till henne. För er som känner Linn vet ni hur dryg hon blir efter ett glas eller två. Hon säger saker innan hon tänkt (även om hon tänkt igenom det och tycker det verkar som en dålig idé så säger hon det ändå) och är inte rädd för att trampa på någons tå. Lite jobbigt i bland kanske men oftast väldigt underhållande så länge man själv inte får någon kommentar när man vänder ryggen åt. På väg hem till Linn i taxin så skulle hon förklara vägen. Det kom ut i följande mening: Kötta höger här framme in i köttgrötta.. Varpå taxichauffören svarar; Men vad säger ni? (blanda inte in mig i det här tänkte jag då). Jag dör lite av skrattet som jag försöker kväva och slänger mig ur taxin direkt när den stannat. Linn tänkte att han inte skulle fatta vad hon menade, vilket jag inte kan förstå, men kul var det i alla fall. Vi tog oss en macka och skrattade åt Arvika Nyheters notiser. "Bil bucklad av ett äpple" snodde första platsen framför näsan på "Kläder stulna ur tvättstuga". Det säger ganska mycket om hur stor en stad om man läser dess lokaltidning. 

Nu sitter jag och är sjukt trött eftersom jag var uppe tidigt och sjöng i kyrkan tillsammans med Joëlle. Det är så kul att sjunga med min syster för hon är så duktig och vi känner varandra så bra så vi blir lätt synkade. 

Det kommer nog ett senare inlägg om en massa annat som jag har i huvudet men nu vill jag spendera mina sista timmar i Sverige på ett bättre sätt än framför datorn.