Mysig eftermiddag. Bilderna får tala för sig själv.

Uuh vad gött väl?! Typ världens vfulaste mening men otroligt rolig ändå, värmlänning goes lite stöddigt cool (Japp jag har brist på något att skriva). Det värsta av allt är att jag börjar använda den mer och mer, det började som ett skämt men har nu övergått till att jag säger det i vardagen.. illa.

Nu är jag nyss hemkommen från mitt andra jobb som jag har. Plocka bröd på arvikas mataffärer. Jag har verkligen lyckats skaffa mig givande jobb. I dag var det jag och syrran som jobbade.

En kul grej: Jag och Joëlle stod och prickade av bröd, kollade så att allt fanns. Joëlle säger hur mycket det finns av varje sort och jag prickar av (typ joëlle: 24 pågenlimpa, 15 rasker osv)

Joëlle: sex härligt, sex javisst! Hihi det tyckte vi var väldigt kul sådar på morgonkvisten och bröt ut i ett hysteriskt fnitter, så som bara vi kan.

Snart ska vi gå upp i skogen och plocka blåbär, vi tänkte göra tjockpannkaka med blåbär i till lunch, gött!

I kväll vill jag sitta och dricka vin och tjöte med fölk, någon som är på?

.. Den som jag levt med alldeles för länge. Den fick jag nu när jag såg en viss sak. Jag vet vad du är kapabel till att göra och du skrämmer mig, så fruktansvärt mycket.

Jag har haft en underbart mysig kväll med (nästan hela) familjen. Jag jobbade till 19.00 och blev då hämtad i stan av mamma, pappa, noa och joëlle med våran katamaran, eller typ flotte. Den är så mysig! Vi grillade hemgjorda hamburgare och drack lite rosévin (mamma var törstig så jag hann inte få så mycket) och tittade på solnedgången innan det bar av hemåt. Jag har en sådan fantastisk familj, stöllig men helt underbar!

Jag la Noa i mitt knä och sjöng vaggvisor tills hon somnade. Sen la jag mig också ner och kollade på molnen som flöt förbi, på fotogenlampans låga som fladdrade, lyssnade på motorns morrande och vågornas kluck när de bröts mot båten. Vi åkte förbi platsen där du spreds, Bompa, och jag sjöng sånger tyst för mig själv som får mig att minnas dig. Det är skönt att minnas, skönt att känna att man kan minnas utan att bli speciellt sorgsen, mest oerhört tacksam att man har fått ha en sådan underbar människa nära sig. Och som fortfarande finns kvar, inom mig.

Våran katamaran full med kusiner förra sommaren