Det känns lite tungt. Jag är inte alls sugen på att jobba. Att gå upp råtidigt och ha ångest för att man sovit för lite och sedan när man är ledig vara alldeles för trött för att hitta på något roligt. Jag skulle faktiskt vilja vara hemma i bushen hos familjen ett tag till, bara få vila och bara vara. Men nu är läget som det är, jag har väl bara en dålig dag. Man ser hela tiden framemot när man får åka hem. Ljuspunkterna är när man ska åka till Sverige och veckorna som går i mellan har liksom inget värde. Det är lite tråkigt att jag inte bara kan leva här och nu och slippa sätta upp hållpunkter. Jag måste börja göra saker som jag tycker är roligt här och inte bara gå hem efter jobbet och sova som jag gjort i dag för det blir bara deppigt. 

Helgen som varit har varit väldigt kul men den gick alldeles för kort och jag hann inte riktigt träffa alla som jag ville. Höjdpunkten var nog när jag och Linn åkte kollektivtrafiken i Arvikacity. Det börjar med att Linn får bussen att vänta på mig lördagmorgon helt utan problem. Våran busschaufför, Gun-britt blev genast våran bästa vän och när vi tog bussen in till stan igen för en runda på marknaden så stannar vi plötsligt på torget med bussen och vi står där ett bra tag. Tillslut stänger Gun-britt av motorn och frågar: Det är ingen av er som har bråttom eller? Varpå vi svarar nej. Då svarar hon efter en liten stund; Nä för di ä å köper kokosböller te mä vöttö. Jag och Linn kollar på varandra och viker och sedan av gapflabb. Bussen var redan försenad 20 minuter redan och så sitter vi och väntar på Gun-britts son som är och köper (de traditionsenliga) kokosbullarna. Att komma från en storstad där man knappt stannar när någon springer över vägen eller bryr sig om någon förtvivlat springer efter bussen när man kommer några sekunde försent till att chilla med Gun-Britt, helt UNDERBART! 

För er som inte vet har jag färgat och klippt håret, jag är numera brunett och tror väl att jag trivs även om det känns väldigt konstigt att se sig i spegeln. Jag kan ju inte ladda upp fler bilder så det blir ingen bild, inte i dag i alla fall. 

Nu går jag snart och lägger mig, jag behöver sömn, vakna upp som en gladare människa. För nu är jag inte alls glad. Nu tänker jag alldeles för mycket, mitt gamla liv gör sig påmind och jag hatar det.

Usch vad tråkigt och ensamt det blev. Linn och Klara har flytt landet och Lina jobbar sent i dag så jag är alldeles ensam. Jag brukar annars tycka att det är skönt att vara själv, man kan sjunga högt så att det skallrar i våran "takkrona", breda ut sig i soffan och bara softa i tystnad och ro. Men det är bara för en stund man vill vara ensam, det blir lätt långtråkigt och jag känner ju inte så många här i Oslo än så det blir att man hänger hemma om man inte orkar ta en promenad typ. Nu sitter jag och har kokat mig en kopp té och värmer en chokaldbolle i ugnen (vi får fixa flera linn) och tänkte dra en filt över mig och bara mysa.

När jag bara har mig själv så kommer tankar, en massa tankar och känslor. Som ett vågskvalp väller de över mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag är upprymd för att jag ska hem, lite stressad (ingen aning varför) och lite sugen på att gråta (vet inte riktigt varför där heller faktiskt). PMS är nog en bra förklaring så i stället för att grunna över varför jag grunnar och känner så skyller vi på det.

Vackert, den går om och om igen:

http://www.youtube.com/watch?v=HMrqBldlqzA

Tung i kroppen. Helt otroligt sjukt trött och slapp är jag, vill egentligen typ gå och lägga mig nu men jag måste tvätta kläder uppe hos Mange så det är bara att hålla sig uppe. Jag gick och tränade efter jobbet, tänkte att det kanske skulle pigga upp men när jag låg på madrassen för att göra rygg lyft och nästan somnade så gick jag hem. Jag var i alla fall på springbandet i 40 min och svettades så jag känner mig rätt nöjd ändå. Det blir mörkare och mörkare och kallare och kallare och ännu mer jobbigt att kliva upp i ottan som jag göra varje vardag. Det är väldigt skönt att jobba så tidigt som jag gör eftersom jag hinner göra annat efter men i bland önskar man att man kunde ligga kvar på loftet några timmar till. På fredag ska jag åka hem till Arvika. Det ska bli så skönt, jag känner verkligen för att komma hem till mamma och pappa och syskonen. Eftersom det är den årliga uppsättningen av Mârten är i helgen så kommer det antagligen bli att man hänger mycket i stan men jag funderar på att bara vara ute en kväll för att kunna vara hemma i bushen och chilla. Familjemiddag i utbygget, mys i soffan med chips, kanske en katt och en mysig lillasyster, spela piano tillsammans med pappa, få lite välbehövlig massage av mamma. Ja som ni märker; JAG VILL HEM!

Jag funderar seriöst på att göra en matblogg, eller i alla fall göra denna blogg lite mer matig, mustig skulle man också kunna kalla det. Jag älskar mat och jag älskar att skriva om mat, vad jag lagad för något gott till middag och vad jag äter till frukost osv osv. Kanske inte den roligaste läsningen men jag skriver ju för mig själv och vad jag har lust med. Att behöva tänka ut något som verkar intressant för andra att läsa känns lite överambitiöst för min simpla lilla blögg. Nej jag skriver direkt från hjärtat (och snart kanske magen) fördet blir lättast så.

Så lite då och då kommer jag skriva ut mina alldeles egna recept på mina rätter jag gör, det blir göy!

Arvikasnuttisar vi syns snart

En riktigt härlig helg! Jag sitter i soffan ännu en gång framför vänner-avsnitt tillsammans med mina sambos. Jag har följt Joëlle till tåget och hon är nu påväg hem. Det skulle varit skönt att hoppa på tåget med henne och komma hem, äta lagad mat, ligga i soffan och leka med Noa och prata med mina föräldrar. Men jag är inte bitter för jag ska hem nästa helg. 

I går hade jag heldag med Joëlle i Oslo. Jag visade henne runt, grünerlökka, karl johan, slottet med vakbyte, aker brygge, vigelandsparken. En lyckad sight-seeing. På kvällen blev det förfest här hemma i lägenheten tillsammans med Klara och Linn och sen drog vi vidare till Mange där det var sällskapspelshäng, Linn tröttnade snabbt och smög upp på loftet medan vi andra hängde i lite längre. På vägen hem i morse var det dags för walk-of-shame. Ni vet när man är bakfull, har på sig sina high-heels och samma kläder från gårdagen, det smink som är kvar är utkletat på den glåmiga huden och håret hänger och slänger osmickrat runt om en samtidigt som man ranglar hem. Har man otur har man även ångest från gårdagen eftersom man antagligen varit för full, sagt fel saker till fel personer, spytt på någons nya soffa eller vaknat bredvid någon man aldrig sett förut. Eftersom jag skötte mig exemplariskt i går så hade jag inte det. Som tur var behövde jag inte do the walk-of-shame själv eftersom både Joëlle och Linn var med. Vi gick till Bislett kebab och käkade norsk kebab för första, och troligen sista, gången. Klara mötte upp oss där och joinade det högklackade äckelgänget och vi gick tillsammans hem skrattandes, ranglandes och allmänt nöjda.

Jag har haft en så härlig eftermiddag i dag. Jag slutade jobbet halv tre och köpte då med mig en lunchkake och bröd som jag åt upp på en parkbänk i vår frelsers gravlund som ligger precis utanför mitt jobb. Det är en stor kyrkogård som är väldigt fin, här ligger faktiskt självaste Henrik Ibsen begravd. Jag satt i solen med i-poden i mina öron och bara njöt av solens värme och de friska höstfläktarna som kom och gick. Det jag saknar när man bor i en storstad är skogen, natur. Man tröttnar snabbt på alla bilar, trikkar, cyklister och rödljus som finns överallt, vart man än går. Att bara kunna gå utanför dörren och ha en fridfull skog torna upp sig framför en har man liksom tagit för givet. Det finns ju fina parker som man kan strosa runt i men du måste ta dig dit och då kommer man inte undan stadslivet med 7-eleven i var och vartannat hörn, affärer och folk överallt. Jag är ingen storstadstjej och kommer nog aldrig att bli, det är inte så att jag inte trivs med jag känner verkligen en längtan efter orörd natur, grusvägar, hagar med kossor i, TYSTNAD.

Efter min lilla fika på kyrkogården, där man blir lite avskärmad från stadens jäkt, så gick jag vidare upp mot s:t hanshaugen och fann en annan väldigt fin park där jag strosade runt. Man kunde gå upp på en höjd och sedan blicka ut mot Oslofjorden, mycket vacker utsikt. Det var barnvagnar och kära par i varje grässlätt, hundar som sprang efter pinnar som matte slängt i väg och även en man som stod och jonglerade med glasflaskor. Ett väldigt fint område om man vill gå runt och kolla på stora vackra hus, det är lite tystare och stillsammare i bostadsområden och det tycker jag är skönt. Jag gick på utan riktigt veta vart jag var, det är skönt när man börjar bli mer bekant med staden för då kan man strosa på och veta att man kommer hem igen, mitt lokalsinne är ju trots allt ganska bra. 

Snart ska jag gå till SATS och bli medlem där, blir även ett träningsparr efter det tror jag och sen när jag kommer hem väntar en stor fräsch sallad och väntar på mig som Linn tagit med sig från sitt jobb. Det är faktiskt härligt att leva trots allt.   

I dag har jag tränat. Hela förmiddagen gick jag runt med spring i bena och bestämde mig tidigt för att jag skulle träna. När jag pratade med Linn så var hon lika taggad som mig så vi tog på våra hurtiga outfits (linn såg ut som en typisk norskt träningsfreak med tighta brallor och en vindjacka och nya fräsha springskor. Jag såg ut som mellanstadie-gympaläraren med för stora skor och ett par illasittande mjukisbrallor som skärde in i röven när jag sprang. Upptill hade jag en för liten hoodie med märket hurley, bra frän tjej) Turen gick väldigt bra, vi körde styrka i sofienbergsparken och även när vi kom hem, mycket skönt för både kropp och själ. 

Till middag blev det rotgrönsaker i ugn med mycket vitlök och timjan och till det köttbullar (fancy) och en liten sås gjord på romme, citronsaft och örtsalt. Nu är jag gött mosig i kroppen och känner mig mätt och belåten med betoning på belåten. Jag hoppas att mitt sug efter att träna håller i sig, jag vet att jag mår så mycket bättre av att hålla i gång så det skulle liksom vara vettigt om min kropp skulle vilja träna regelbundet. Jag ska skaffa träningskort på SATS eftersom Klara jobbar där, jag får då ett för halva priset. Inget mer dåligt samvete för att man betalar mycket pengar på ett träningskort man inte utnyttjar, det är lika bra att köra på, sätta upp mål och komma i form. Nu känner jag mig otroligt taggad!

Till helgen kommer Joëlle, det blir fett! Nästa helg därpå är det dags för hemfärd till Arvika där mârten är. Det blir nog allmänt styra och träffa folk man saknar, FETT. 

Julia, tänk om du kunde komma hem till mârten. DET vore något.    

Jäsardag. Det har varit en otroligt lugn helg och det har varit fantastiskt skönt. I dag har vi suttit framför tv:n mest hela dagen förutom våran kraftansträngning i morse då vi gick upp kvart i tio för att vara med på ett världsrekordförsök. Det var sats som gjorde ett försök att få så många som möjligt att göra pilates samtidigt på operahusets tak. Småsunkiga och halvvakna släpade vi oss bort mot operan i den råa luften och var med på ett 35 minuters pass. Jag tror inte det blev något världsrekord (vi skulle slå siffran 862 pers) men ett nordiskt rekord blev det i alla fall. Rätt fränt. Efteråt gick vi hem och åt brakfrukost som bestod av gröt, ägg, rågbröd och té. Efter det har det inte hänt så mycket förrän nu på kvällen när jag Linn och Klara gick och åt Sushi. Första gången för mig faktiskt och det var lätt värt! På vägen hem köpte jag mig en stor chokladkaka och Klara gjorde även en god efterrätt, hallon och passionsfruktglass med ahlgrens bilar som en liten topping. Nu ska jag och mina sambos spela alfapet innan det är dags för att gå och lägga sig. 

I går hade jag hemlängtan och kände verkligen bara för att åka hem. Jag längtade efter min familj. Jag saknade även något som inte längre finns. Jag saknade någon som jag inte längre har. Eller jag saknade inte denna någon utan mer en trygghet, ett par armar som omfamnar mig och ett par ögon som säger att dom älskar mig. Jag har blivit van att leva tillsammans med någon, det har varit min vardag i nästan två år. Jag har "återhämtat" mig väldigt snabbt och jag mår bra men i bland kommer det över mig och då blir jag sorgsen och ledsen. 

Jag bor med tre underbara tjejer och kompisar här i Oslo. Dom är min trygghet nu och jag är så tacksam över att få dela min tid här med dom. Jag sitter och kollar på er nu. Lina ligger med benen brett isär, har på sig sina mjukisbrallor och sin narvesen t-shirt. Allmänt go och bakfull. Linn sitter och stör sig på att jag skriver för tangenterna avger sig ett irriterande ljud, hon försöker bli insatt i en ny serie på 1:an. Klara sitter bredvid mig i den röda fåtöljen och är lite på samma nivå som mig. Hon gillar att roa oss andra med att vara äcklig. Jag tänker inte skriva på vilket sätt men jag kan säga att det har med gas att göra. Vilket härligt gäng!

Ha en bra kommande vecka folks.

Mjukisbyxor, vin och gott sällskap. Det var min kväll i går. Jag och Linn gjorde middag tillsammans, tonfisk och bulgursallad, champinjoner stekta i vitlök, vitlöksbröd och kesodressing till det. Sedan såg vi på skavlan och dirty dancing. Jag och Linn gjorde en busig grej i går, en bra sak som borde göras oftare, Jag kan tyvärr inte dela med mig om vad vi gjorde för konsekvenserna kan bli lite jobbiga men det kommer absolut hända igen, lätt värt! 

Att få sova ut i morse var otroligt skönt, det är verkligen lyx för mig som går upp i ottan under veckorna. 

Nu sitter jag uppkrupen i fåtöljen än en gång med min överhettade dator i knäet och... NU BÖRJAR DISNEYDAGS!!!! Det är gamla RIKTIGA bumbibjörnarna!!!!! Inte den nya varianten som suger.. Jag linn och lina är i extas.. måste kolla.. hejdå!