Sjukt trött och plufsig. Det är inte ofta jag känner mig plufsig, men i dag är en sådan dag. Jag bara sitter här och jäser, får mat och efterrätt av mamma och hennes kompisar som har tjejkväll här. Jag är fan inte van att gå och lägga mig så här sent för jag känner mig helt borta, det ska bli skönt att gå och lägga sig i tid i kväll, sova länge, eller i alla fall tills larmet ringer och det är dags att gå upp och jobba. I går började kvällen hos Fredrik på discokollektivet och sedan gick vi vidare till bryggan och dansade. Det var en chill kväll, jag gillar att gå ut på onsdagar.

Jag ska fan skaffa mig ett riktigt drömjobb när jag blir stor, något jag brinner för. Det känner jag verkligen nu när jag går på ICA dagarna i ända. Det är inte det att jag inte trivs, för jag tycker verkligen att det är helt ok, men jag skulle inte kunna ha det jobbet i 30 år eftersom jag känner att jag inte gör någon större nytta. Jag vill hjälpa folk, göra något som gläder andra (mer än att jag visar vart den inlagda makrillen ligger) och stortrivas! För man kommer ju faktiskt spendera en stor del av sitt liv på att just jobba. Så en dröm och ett mål som jag har just nu är att komma på något som jag vill läsa. Jag ska inte vara feg och tänka att, det här klarar jag inte, för livet är alldeles för kort för att mesas i genom.

Gött, då hade man ett mål att sträva mot.

Nu blir det salta kex med goda ostar, känner att jag måste bygga på plufsningskänslan.

Freddie boy och partyqueen i Lördags

Är man frän på natta kan man vara frän på dan med. Lite den känner jag i dag. Tog det lugnt i går (bryggan) men gick och la mig vid 04.30 och ska nu i väg och jobba snart. Det känns lite tungt faktiskt. Det skulle vara så skönt att bara få ligga och dega framför en tv hela dagen, det var längesen man unne sig en sådan degdag.

Nu: MAT!  

Heldag i norge. Å det får fan vare nåkk känner man. Nej kanske inte så farligt men oslo känns ju verkligen inte som en storstad, mer en stor sunkig stad. I och för sig har jag ju bara varit i Oslo en gång, i går. Jag sökte jobb som en galning och hoppas att någon kommer ringa upp. Vi var och skrev på kontraktet för lägenheten i går och fick se den irl för första gången. Det första vi får sen när vi kommer in i lägenheten (som är mycket mindre i verklighten än vad jag tänkt mig) är skit. Alltså inte bajs men dammråttor, hantlar, kablar, möglig disk, brädor, två avgasrör (?!) och annat jox. Nervöst börjar jag, Klara och Linn att fnittra hysteriskt men vi försöker ändå hålla mask. Våran hyresvärd förklarar att de som bott där innan var ungdomer med vanskligheter, "problembarn" med andra ord. När vi frågar varför det står två avgasrör i köket så svarar han: de har väl använt dom för att röka hasch i eller nått.. HAHA vilken jävla misär men själva lägenheten var faktiskt fin. Stora fönster och högt till tak. Den luktade konstigt nog inte äckligt heller så efter lite målning, STÄDNING och fixning, som hyresvärden ska fixa, är den kjempefin.

I dag är jag helt slut. Sov hos Klara i natt och gick in till jobbet från lundells gärdet klockan 07.20 och sedan jobbat till två. Nu sitter jag här och registrerar mig på en massa norska sidor och stör mig på norska.

I kväll blir det kanske bryggan igen och lite förmys hos agnes, vi får se om jag orkar ..

uuh. Jag tänkte att jag skulle skriva världens argaste och drygaste inlägg MEN då tog jag ett djupt andetag och insåg att det faktiskt inte finns något att skriva om. DÖTT. SVART. INGENTING. Rubriken är det enda som tilldelas dig.

Så i stället blir detta ett glatt och fint inlägg.

Jag och Joëlle har blivit addicted to the computer, lite jöbbigt läge. Så jag drog ut Joëlle och Ylle på en promenad för att få lite frisk luft. Vi blev höga av den friska luften och blev övertrötta, åt lite blåbär, sprang lite, gick i alla vattenpölar som fanns och lånade ägg hos Helen. Jag och Joëlle kommer aldrig att vara speciellt vuxna när vi är tillsammans, vi blir alltid sådär jobbigt övertrötta och fnittriga som bara systrar kan bli och det är sjukt härligt. En underbar tillgång som jag skrev till någon.

Förresten, jag har ju inte berättat! Jag ska flytta till Oslo med Linn, Klara och Lina! Vi har fått tag på en 2:a som ligger i Grynerlökka. Det kommer bli trångt och vi kommer säkert gå varandra på nerverna men fy fan vad mycket kul vi kommer ha och fan vad vi ska tjäna pengar! Ska bara fixa ett jobb också.. STYR OSHLO som jag brukar säga.

I morrn drar vi till Oslo och söker järnet! Har suttit med cv och personligt brev registrerat mig på norska sidor. Jag hoppas verkligen att det löser sig med jobb snart annars kommer jag bli nervös.

En till grej också. Ja må hon leva ja må hon leva osv osv till blögga mi som fyller ett år i dag. Jag vet inte om den gjort någon nytta här i världen men den har i alla fall gynnat mig och det är väl det viktigaste. Tack Jens för att du var uppmärksam, jag hade aldrig kommit på det själv :)

Alltså vad har hänt med mina föräldrar? De går runt och är hysteriskt nykära och turturduviga, inget fel i det egentligen, jättehärligt att deras kärlek fortfarande sprakar efter mer än 20 gifta år tillsammans och 5 barn. MEN det är inte ok när de går runt och drar lite snuskskämt och fnittrar när man ber dem att vara tysta, ni fatter säkert vad jag menar. Liten snärt på rumpan och småblinkninar till varandra som gör att man vill hålla för öronen, ögonen och skrika. Alltså vissa saker vill man att det stannar där det ska vara, till exempel det-som-ibland-händer-i-sängkammaren-mellan-två-människor-som-älskar-varandra. Mamma och Pappa ringde farbror stork när jag och mina syskon kom till världen, låt mig tro på det, snälla!

God kvällsmat med Syster.

Jag blir så otroligt dålig. Jag pratar förstås om dagen efter ett balunsparty. I bland är det helt ok men i dag så är det INTE det. Jag har sovit i princip hela dagen och inte orkat äta något annat än popcorn. Det var en rolig kväll i går, jag blev en partymyra och styrde mest. Lite random kväll men lugnt värd.

I morrn ska jag jobba... Uuh jag lovar att jag fortfarande kommer vara bakis, eller i alla fall halvdöd av trötthet.

Lite den här i dag:

Mysig eftermiddag. Bilderna får tala för sig själv.

Uuh vad gött väl?! Typ världens vfulaste mening men otroligt rolig ändå, värmlänning goes lite stöddigt cool (Japp jag har brist på något att skriva). Det värsta av allt är att jag börjar använda den mer och mer, det började som ett skämt men har nu övergått till att jag säger det i vardagen.. illa.

Nu är jag nyss hemkommen från mitt andra jobb som jag har. Plocka bröd på arvikas mataffärer. Jag har verkligen lyckats skaffa mig givande jobb. I dag var det jag och syrran som jobbade.

En kul grej: Jag och Joëlle stod och prickade av bröd, kollade så att allt fanns. Joëlle säger hur mycket det finns av varje sort och jag prickar av (typ joëlle: 24 pågenlimpa, 15 rasker osv)

Joëlle: sex härligt, sex javisst! Hihi det tyckte vi var väldigt kul sådar på morgonkvisten och bröt ut i ett hysteriskt fnitter, så som bara vi kan.

Snart ska vi gå upp i skogen och plocka blåbär, vi tänkte göra tjockpannkaka med blåbär i till lunch, gött!

I kväll vill jag sitta och dricka vin och tjöte med fölk, någon som är på?

.. Den som jag levt med alldeles för länge. Den fick jag nu när jag såg en viss sak. Jag vet vad du är kapabel till att göra och du skrämmer mig, så fruktansvärt mycket.

Jag har haft en underbart mysig kväll med (nästan hela) familjen. Jag jobbade till 19.00 och blev då hämtad i stan av mamma, pappa, noa och joëlle med våran katamaran, eller typ flotte. Den är så mysig! Vi grillade hemgjorda hamburgare och drack lite rosévin (mamma var törstig så jag hann inte få så mycket) och tittade på solnedgången innan det bar av hemåt. Jag har en sådan fantastisk familj, stöllig men helt underbar!

Jag la Noa i mitt knä och sjöng vaggvisor tills hon somnade. Sen la jag mig också ner och kollade på molnen som flöt förbi, på fotogenlampans låga som fladdrade, lyssnade på motorns morrande och vågornas kluck när de bröts mot båten. Vi åkte förbi platsen där du spreds, Bompa, och jag sjöng sånger tyst för mig själv som får mig att minnas dig. Det är skönt att minnas, skönt att känna att man kan minnas utan att bli speciellt sorgsen, mest oerhört tacksam att man har fått ha en sådan underbar människa nära sig. Och som fortfarande finns kvar, inom mig.

Våran katamaran full med kusiner förra sommaren