Ska man skratta eller gråta? 

Nu kommer mer och mer saker fram, nu vågar ni, ingen ville göra mig ledsen, nu blir jag bara förbannad att folk går runt och ser på, vet, utan att säga något, lågt. Nu när jag vet, nu när allt är som det är kan man lika gärna säga sanningen men du bara förtsätter att neka. Till vilken nytta? Ska du komma tillbaka om några veckor och berätta allt du gjort mot mig så att man hamnar på ruta ett igen?

Nu måste jag åka in till stan och hämta alla mina grejer. Måste flytta hem nu. Det känns inte bra att göra något så hastigt utan att vara förbered, men det blir nog bra. HOPPAS DET.  

Kan ett hjärta gå i tusen bitar? 

Då sitter jag här och har tusen saker att skriva men jag vet bara inte hur jag ska börja.

Jag har levt i en lögn i ett år och jag har ofta känt på mig att något varit fel men när jag frågat så har det inte varit NÅGONTING, var inte det någonting för dig?

Jag ska inte bara smälta att du svikit mig, varit med någon annan utan jag ska smälta att det är slut, finish, aldrig mer. Jag ska stå ut med kommentarer som: vad var det jag sa, stå ut med att jag försvarat dig inför alla. 

Hur kunde du se mig i ögonen och ljuga så hårt? Så hårt att jag trodde på dig? Till och med när vi stod där alla tre? Så jävla fegt och respektlöst. Du har inte bara trampat på mig utan tagit på dig stålhättorna och sparkat mig också, bara för säkerhets skull.

Jag vill börja må bra igen, och det ska jag göra. Det här ska bli slutet på ett liv, början till ett annat, mycket bättre. 

FRÅGETECKEN SOM PLÅGAR MIG. Jag hatar rykten, jag hatar fega människor, jag hatar att aldrig kunna vara riktigt lycklig.

Glad festival på er alla